Jag trivs bäst för mig själv när jag får tänka o va ensam
Försök inte förstå mig det är bäst om jag är ensam
Sorgen har drabbat mig på ett konstigt sätt
Jag försöker att förklara men det är inte så lätt
Jag vill inte prata mer, har blivit isolerad
Det finns så mycket som vill ut, jag har blivit komplicerad
Jag tror inte på mig själv vet ej varför jag är kvar
Det är bara folk som trycker ner och ställer massa krav
Men vad ska man göra när man inte passar in?